Kärleken övervinner allt (del 3)

Att släppa taget. Kan vara så mycket lättare sagt än gjort. Vi behöver befinna oss där, i insikten, känslan, för att verkligen göra det. Jag samtalade komiskt nog med en god vän om detta så tätt inpå som igår. Vi möttes för första gången på ”vi vet inte hur länge” men vi kunde konstatera att det sista jag sagt innan vi skiljdes åt den gången var, att jag var så trött på att oroa mig hela tiden så nu hade jag bestämt mig för att sluta. Sagt och gjort.. och nu satt jag där och pratade med samma person ganska exakt ett år efter och kunde konstatera att livet gått i racer-fart vad gäller positivitet sedan dess.

För varje dag som gick kunde jag se klarare på både mig själv och mina djur. Jag tog saker med ett större lugn och omständigheter som tidigare stressat mig kunde jag nu se på lite mer utifrån som en åskådare. Jag såg samma typ av reaktion, speciellt hos Compadre, men eftersom jag svarade annorlunda blev han också annorlunda. Den onda cirkeln var inte längre sluten utan snarare hade det blivit en spiral som mynnade ut i ingenting. Skönt!

Vi gör ett skutt framåt i tiden till slutet av år 2017 då jag mötte en människa som kom att bli väldigt avgörande för mitt sätt att tänka och vara. Vi ägnade mycket tid ute i naturen, lyssna på våra kroppar, prata om hur vi kände och vara väldigt ärliga och raka mot varandra i allt. Det var skrämmande på så vis att jag fick väldigt direkta gensvar på allt jag sade och gjorde, både positivt och negativt. Allt var fritt från prestige och stolthet. Vi var etthundra procent genuint ärliga mot varandra både i ord och handlingar.

Det här blev lite som den sista biten som fattades för att bilden skulle bli komplett. Jag mötte rätt människa vid rätt tidpunkt i livet och det var helt klart att vi inte var skapta för att leva tillsammans i en parrelation, men som de bästa vänner är vi än. Det största jag lärde mig av min fina David är att säga nej, och ja, när vi vill. Att det vi vill enbart handlar om vad vi kan.. och det vi inte kan, kan vi lära oss. Jag har alltid ogillar människor (människan överlag) för att jag inte har kunnat identifiera mig med det sättet att vara. Istället har jag föredragit mina hästar (hästar/djur överlag) för att de är så rena i sin energi, rena själar fulla av kärlek. Men David var lika ren i sina energier utan fördömande ord och handlingar.

 

Vi går tillbaka i tiden till barndomen. Jag är uppväxt med människor omkring mig som lärt mig hur det känns att behandlas med dominans. Detta har gjort mig bitter på mänskligheten, ledsen och besviken, gång på gång förfärad över att inte bli uppriktigt och ärligt behandlad. Både från nära och kära. Familj och ytligt bekanta. Där det finns brist på empati. Där rädslor dominerar.

Bitter på andra människor. Bitter på livet? Bitterhet är en diffus men ack så farlig känsla. Den fick mig att helt tappa huvudet. Respekten. Äpplet faller nämligen inte så långt från päronträdet. Har jag hört.. och nu själv upplevt.

I de närmsta relationer kommer våra innersta känslor fram. Det är i de närmsta relationerna vi kan växa. För att vi kan öppna upp vårt innersta och bearbeta sådant som behöver bearbetas. Bli vårt bästa jag. Vägen dit? Tja..

Ibland vet man inte bättre. Ibland gör man saker man inte förstår sig på. Upplever så starka känslor att man fastnar i sitt undermedvetna sinne istället för att förstå bättre i sitt medvetna sinne (läs mer om detta i boken: ”Tänk dig fri” av Susanna Davidsson)

Mina närmsta relationer var med mina hästar. Så rena och äkta, fick de stå ut med min skit, hjälpa till att bära på mitt bagage och utstå de starka känslor som fångade surrade omkring inom mig.

Vad gjorde jag? Samma sak som jag själv hade mötts av. Ett barn gör inte som sina föräldrar säger, de gör, som de gör.. och alla har vi ett missförstått barn inom oss som behöver få utlopp för sin frustration. Där har ni mig. Så vad gjorde jag? Jag dominerade mina djur. Men aldrig så jag förstod det själv. Jag älskade mina hästar. Jag ville dem det absolut bästa och när jag tänker efter så ser jag detta så klart i min uppväxt. Ingen ville mig något illa men vet man inte bättre så vet man inte bättre.

Att vinna eller förlora. Misslyckas eller lyckas. Ha rätt eller fel. Sista ordet. Bestämma. Styra och ställa. Känner ni igen er? Men nu är det slut för idag, vi närmar oss. Mer om detta i del 4.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *