Djurens Rätt & Människans Rätt

I dagen inlägg tänkte jag fläta samman ämnena Djurens Rätt och Hästsporten, som ju är en självklarhet att de står tillsammans eftersom hästar är djur. Dock blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig, den här gången heller, så jag får återkommer till just det ämnet senare. Istället blev dagens rubrik Djurens rätt och människans rätt.

För mig var Djurens Rätt någonting relativt avlägset och okänt för bara ett par år sedan. Jag tänkte att det var en organisation för de där veganerna och vegetarianerna. Lite som en sekt, som ska visa hemska bilder på lidande djur och ”alla vi andra” ska drabbas av dåligt samvete och illamående över att se och höra på deras propaganda. Ingen mår bättre av att se allt det där och jag som redan flera år tillbaka avfjärmat mig från negativa nyhetsflöden gjorde lika så för detta. Men så fel jag hade.

Här kunde jag ju göra något, men det såg jag inte då. Jag såg det bara som alla andra hemskheter och krig här i världen som vi ändå inte direkt kan göra någonting åt. Men skillnaden var att jag kunde öppna mina ögon, se och förstå hur det verkligen var och på så vis motiveras av att inte bidra till det. Att bli vegetarian var för mig min naturliga del och förutom att jag slutade äta kött så hände någonting annat helt fantastiskt i mig. När jag började matas med nyheter från Djurens rätt började jag känna med djuren på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Skillnaden mellan att VETA hur djuren behandlas och att dagligen få UPPLEVA det genom att se och höra, gjorde att jag fann en del inom mig jag inte riktigt visste fanns. Det kändes som om samhället hade snuvat mig på empatin för djuren och djupt inom mig fann jag oändlig kärlek till alla djurens själar.

Jag har alltid sett mig själv som en kännande människa och det har jag haft rätt i. Men allt är i förhållande till någonting annat och när jag jämför hur jag känner nu och då så var jag oerhört hårdhudad och kall i min inställning till djur. Då ville jag varken se eller höra om eländet. Nu vill jag se och höra för att FÖRSTÅ hur utsatta de är, utan att få sina stumma röster hörda. För de har en röst, men det är vi som är ansvariga för att framföra den.

Konstaterat är att köttätar- OCH pengasamhället förblindar vår respekt för djuren, deras rätt, deras känslor och liv. Jag är helt övertygad om att det ligger en stor sanning i att den bristfälliga behandlingen och förståelsen för alla djur är resultatet av köttindustrins hjärntvättning av människor. Det kallar jag sekt om något. Se bara på Hitlers kategorisering av människor, som vi vet vad det resulterade i. Alla de människor som stod bakom honom. Hitler är inte syndabocken i det fallet, det är alla de som följde honom. Precis så är det med allt. Det är VI som behöver vakna.

Det är en brist på empati, precis som hos människor mot andra människor fast här hos människor mot andra djurarter. Vi ska bli förstådda, vi har rätt till, vi ska och vi gör. För vissa människor finns det inte ens ett vi, utan bara ett jag. Jag ska bli förstådd, jag har rätt till, jag ska och jag gör. Hur resonerar vi om empatin till våra djur, var finner vi det? Är det egentligen någon skillnad på empati för en människa eller djur. Nej! Den enda skillnaden som utgörs mellan vi och dem är att vi har förmågan att förstå och anpassa oss till dem. Alltså har världen lagt det ansvaret på våra axlar och därmed är vi skyldiga att ta just det – ANSVAR!

Än tycker vi oss stå över djuren och deras rättigheter och än kategoriserar vi dem i någon typ av rangordning i förhållande till varandra. Mer eller mindre intelligenta. Mer eller mindre värda. Lite som mynt och sedlar.

Men vet ni vad?! Om vi såg dem för de som de egentligen är istället, var och en en personlig själ som kommit till denna jord för att lära oss någonting, precis som du själv, så skulle vi se det annorlunda. Är det någon skillnad på en själ som föds i en människokropp än en som föds i ett djurs kropp? DET är inte vårt ansvar att avgöra.

Om man ser allt vi skapat här i världen för alla dess brister och fel det har, tillsammans med allt fantastiskt, så kan man konstatera att vår djursyn inte ligger så långt ifrån vår syn på oss själva, och våra barn. (Jag vet inte vilket i jämförelsen som är mest hemskt men du förstår nog när du ser vad jag vill komma fram till.) För hur svårt är det inte att uppfostra ett barn respektfullt, med allt vad det hör till. Detta är små människor som vi är med och skapar, som lever bland oss. Djuren är en annan art som vi är med och skapar, som lever bland oss. Skillnaden här på ”uppfostran” är att djuren kommer alltid att förbli djur, men de där små människorna kommer att bli stora vuxna som ska ta över världen en dag. Ändå är pedagogiken så bristfällig i båda fall. För att de är ”mindre utvecklade”, ”mindre värda”. Vilken jävla inställning..

Djur kommer, vad vi vet, aldrig att bli mer utvecklade och alltså inte mer värda i våra ögon ur det perspektivet. Men barnen är vårt eget kött och blod och inte ens de kan vi respektera. Människan, så bristfällig, borde vara mer ödmjuk till sig själv och det vi kan lära av vår tid på denna jord. Utan VÅRT samhälle med VÅRA regler skulle det vara vi som är nakna, hungriga och utsatta precis så som det är för alla andra. Även om vi kan sätta oss över djuren så kommer vi för alltid vara underkastade naturen. Jorden är inte vår, det är vi som är gäster här under vår korta livstid. Vore vi mer ödmjuka till det skulle vi alla välja att MÅ BRA och NJUTA av tiden HÄR och NU med VARJE SJÄL som lever på jorden TILLSAMMANS med oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *