Problemlösning med häst som får panik i transporten

I början av april, precis när jag kommit hem från Danmark efter min praktikperiod hos Bent Branderup, blev jag akut kallad till Nässjö för problemlösning med en tävlingshäst som plötsligt fick panik i transporten.

Cordiana och hennes ägare är ute och tävlar i princip varje helg och resorna är både innanför och utanför Sveriges gränser. En dag när de kom hem och lastade av Cordiana hade hon trampat upp transportskyddet på ena bakbenet. Det såg ut som att hon fastnat och därför trampat sönder det men ingen vet egentligen vad som hänt och de tänkte inte heller egentligen mer på det förutom när de nästa gång skulle lasta på henne på transporten och hon fick total panik när de stängt och skulle lämna henne själv. Hon lade sig mot ena väggen och galopperade mot den andra, totalt blockerad och både hon själv och hennes ägare blev vettskrämda av händelsen när hon gång på gång upprepade det. Eftersom situationen var ohållbar blev jag, som sagt, tillkallad och vi påbörjade en tredagars-träning.

Som vanligt började vi i picaderon med övningar i kommunikation, som lösgör både kropp och knopp. Fokus blev väldigt mycket på toleransträning eftersom Cordiana reagerade väldigt mycket på både vanlig beröring och tillrättavisanden med spöet. Dessutom upptäckte vi väldigt snart mycket spänningar i högerbogen som gjorde mig lite fundersam..

Andra dagen visade hon bättre följsamhet men var fortfarande oerhört stel o stapplig i högersidan. Överreaktionerna över spöet var också fortfarande väldiga och denna stora långbenta häst visste vad hon kunde komma undan. Dessa reaktioner var egentligen ingen nyhet för mig eftersom problemet även i transporten just handlar om närkontakten och att hon då trycker sig mot väggen i panik. Här där inga väggar finns kan paniken istället härja fritt.

Det viktiga i situationer som dessa är att hästen känner sig fri men att vi ändå kan tygla rädslorna så man håller det inom rimliga gränser. Att kunna vidröra hästen och berömma med spöet är en mycket viktig del i träningen.

Tredje dagen släppte en hel del och vi kunde då börja på med önskade träningen vid och i transporten. Här kom en hel del fram i kroppen som visade sig just i att trycka emot och humöret blev, som den även varit i inhägnaden, mycket tydligt speglat av osäkerhet och rädsla för att vara inom en ram. Eftersom transporten blir en ram som har fasta väggar ser jag hellre att hästen visar sin oro utanför så man kan träna med det där och sedan har det förberett inför pålastningen. I Cordianas fall var det något som snarare eskalerade än lugnade sig med friheten och jag kan säga såhär att jag förstår att hon är kvick i benen på alla vis i hoppningen.

När vi kommit förbi förberedande träning och pålastningen kändes jag fortfarande vissa småsaker i hennes kropp men inte stora nog att jag ville göra något åt dem. Jag hade dem i bakhuvudet och sade till ägarna att om vi har tur gör det inget och hon reder ut situationen ändå, eller så får vi gå tillbaka en sväng till träningen i picaderon ytterligare några dagar och sedan se hur det påverkat henne genom att testlasta igen.

Hon var kontaktbar och duktig men visade fortfarande tendensen med att lägga sig mot väggen i transporten, dock utan galopp, bara en tydlig lutning – som för övrigt alltid är åt vänster så hon blir högerböjd. Detta kan låta ologiskt eftersom hästen är naturligt vänsterböjd, men i fall när de hamnar i en rädsla böjs de (i alla fall jag sett) åt motsatt håll, alltså åt höger.

Vi bokade in ytterligare ett par dagar och gick åter till arbetet i picaderon!

Två eller tre träningsdagar senare (såklart med ”vilodagar” emellan) hade vi en nöjd dam som stod lugnt och duktigt i transporten utan att kasta sig mot vänsterväggen. Nu hade vi kunnat gå igenom kroppen mer på djupet och hon kopplade nu ihop kropp och knopp så hon löste situationen själv, bland annat genom en övning då vi står i transporten och ”skakar runt” först lite och sedan ökar vi gunget, och hjälper henne att lyfta och rätta till tassarna så de ställer iordning sig istället för att låsa sig.

Hemläxan som jag lämnade dem med var att lösgöra bogarna i pålastningen, genom att flytta fötter. Att få Cordiana att genom hjälpgivning lyfta alla fyra fötterna innan avfärd, samt innan avlastning – vilket lugnade henne så hon blev trygg.

Någon uppföljning eller check av hemläxan behövdes inte sedan eftersom de åkte lugnt och säkert.

Om min filosofi

Det finns inga dumma, tjuriga, sura eller larviga hästar! Varför? Jo, för att det är mentala eller fysiska obalanser som hindrar dem från att uppföra sig ordentligt.

Ovan nämnt, är de ord som växt fram genom att inkännande försöka förstå mig på hästarnas språk, istället för att trångsynt förmänskliga hästen och enkelspårigt döma dem utefter våra tillskruvade beteenden som hästar inte förstår sig på och därför omöjligen lever efter.

Det jag menar är att häst och människa tillsammans blir en väldigt komplex relation! Vi som är rovdjur går emot allt naturligt genom att vilja skapa en vänskaplig relation med hästen som är ett lättskrämt och misstänksamt bytesdjur. Konflikterna blir en självklarhet och missförstånden ett faktum..

Det största missförståndet som jag först vill understryka är att vi ofta förmänskligar hästen, när vi absolut inte borde, medan vi i andra lägen lätt väljer att ”bara se hästen som en häst” när det då istället skulle vara mer rätt att likna dem mer med oss.

Det förstnämnda sker ofta när hästen har bakåtslickade öron, sparkar eller biter, då många utbrister att hästen är arg eller sur. Hästar som ofta stryker öronen bakåt blir ofta kallade för ”tjuriga” medan de som gör det vi ber dem om är ”snälla”. I min värld är en häst som slickar öronen bakåt aldrig sur, för att vara sur är någonting mänskligt. Istället funderar jag över hur en häst kan visa att den är ledsen, har ont eller vill visa att någonting annat är fel.

De där hästarna som kallas envisa och tjuriga eftersom de aldrig ger sig. Kan det i själva verket vara så att de helt enkelt inte har fått en tillräckligt logisk förklaring till det vi ber dem att göra. Hur ser du på saken när ni exempelvis ska lasta på hästen på transporten? Jo, såklart att hästen ska gå på transporten! ..och hur förklarar man det logiskt för en häst som inte har tillräckligt utvecklad hjärna för att ens förstå logiken i vad en transport ens är?

Människa, det är dags att tänka om och utnyttja allt det som snurrar runt uppe i knoppen, sortera och ta tillvara på din intelligens 🙂 Hur kan du få din häst att tycka att det känns okej med någonting som den tydligt visar att den inte tycker om, exempelvis att låta sig lastas. Hur ser hästen på saken? Tyck inte att han/hon är dum! Höj dig själv genom att sänka nivån och bena ut VARFÖR någonting är som det. Genom att ställa dig själv frågor i all evighets evighet kan du finna svar du aldrig trodde att du skulle komma på!

Jag skulle kunna fortsätta skriva om filosofi i en hel evighet, men det jag vill är att göra dig nyfiken och lite mer insatt i vad som rör sig i mitt huvud, i mitt liv, under mina privata träningspass, under min utbildning, under din utbildning osv.

Ridning (..eller vad annars du vill göra tillsammans med din häst)
Ridning från marken, även kallat markarbete, är grunden i all uppstten träning. Sitt upp och känn, sitt av och se vad du känner!

Den röda tråden i min träningsmetod är att jag alltid arbetar med samma grundtanke, vare sig det handlar om lastning, ridning, longering eller vad man än kan tänkas göra med sin häst.

Hästarna har det inte lätt när vi alltid gör olika, så varför inte använda samma hjälpgivning både uppsuttet och avsuttet.

Om min speciella rörelseterapi

Jag började omedvetet att utveckla min rörelseterapi när jag i början av tvåtusentalet tränade hästar efter den traditionella NH-metoden. Det handlade i stora drag om att man genom olika övningar i en rundcorall fick hästen att ”acceptera människan som sin ledare”.

Från början tyckte jag att detta verkade det arbetssätt som jag ville arbeta efter med talande ord som ledarskap, hästens naturliga kroppsspråk, trygghet osv. Men för varje häst jag tränade väcktes någonting i mig som gick åt ett annat håll.

I samma veva kom jag av en slump över böckerna ”Alla kungens hästar” av Emelie Cajsdotter och ”Dansa med hästar” av Claus Ferdinand Hempfling, varav den ena tror på hästen i demokrati istället för hierarki och den andra förespråkar att arbeta i picadero istället för rundcorall. Det blev en total omställning, efter att ha fängslats helt av båda böckerna, och när jag startade mitt företag 2008 hade jag kombinerat all information hur hästen fungerar i det fria, instinkter, flocken, kroppsspråket osv. med mina mina egna teorier om hur häst och människa balanserar tillsammans på både det fysiska och psykiska planet.

Allting började handla mer och mer om hur kroppen speglar vårt inre och vise versa och jag mötte kunniga människor inom den alternativa läkekonster och naturliga metoder. Bland annat så började jag lära mig mer om de inre organens påverkan på olika muskelgrupper, hovdiagnostik, ögondiagnostik, anatomi, healing och jag var inne på alla områden jag kunde finna kring hästen och människans kropp och själ. Jag upptäckte otroligt stora likheter, men också väsentliga skillnader, mellan våra helt skilda arter som skulle komma att prägla hela mitt arbetssätt och förståelse för dessa känsliga djur.

En mycket speciell häst som lärt mig ofattbart mycket är Loppan, ett litet fuxsto som hade svårigheter med både kropp och knopp och som krävde att jag vidgade mina vyer och lyssnade till mitt hjärta. Hon litade på mina förmågor och lät mig testa mig fram med endast magkänslan som vägvisare. Det är till stor del Loppan jag har att tacka för den jag är OCH var jag är idag i livet!

När min arbetsmetod började kännas verkligt unik och annorlunda allt annat jag försökte läsa om stötte jag på AR (Akademisk Ridkonst) och likheterna var slående. Allt jag innan hade kämpat för att finna i mig själv och mina hästar fanns nu mitt framför ögonen på mig – lyckan var gjord! Sedan dess har jag tränat hästar med den ena delen av mitt hjärta i min magkänsla och den andra i AR, vilket har varit till en väldigt stor hjälp med tanke på att AR går efter hästens och människans anatomi och balans när vi kommunicerar med varandra.

Den delen som låg kvar i min egen magkänsla var det som vidareutvecklade min förmåga att balansera trauman hos hästar. Jag fördjupade mig nu i det jag kallar för muskelminne och då jag kände att jag behövde lär mig mer om just muskler utbildade jag mig till hästmassör. Det blev en viktig och stor pusselbit som jag lade ihop med det jag själv kommit underfund med om hästens förmåga att bearbeta sina trauman genom mental stimulans tillsammans med muskelavslappnande övningar i rörelse, dvs. kroppslig och mental medvetenhet.

Med mina två underbara herrar, Compadre och Zebastian (RIP), fick jag under flera år intensivutvecklats på området trauma och rädslor eftersom de burit på själsliga sår och kroppsliga hinder som dessutom varit förbundna med varandra. De är verkligen mina mest värdefulla livscoacher!

Idag, efter snart tio år av skapande är min speciella rörelseterapi det som både mina nya och gamla kunder oftast efterfrågar. Många vill få en klarare bild av sin häst mentalt, varför han/hon beter sig på ett speciellt vis, vad denne kan tänkas ha varit med om, andra har funderingar angående hästens kropp och önskar svar på okända rörelsestörningar eller att de har andra ojämnheter i kropp och knopp m.m.

Oavsett kund eller häst gör jag alltid en grundlig analys av hästen både mentalt och fysiskt, ur ett neutralt perspetiv, utan förutfattade meningen och helt oberoende av att något ska vara på ett visst sätt. För det viktigaste med Rörelseterapin är analysen och just att varje individ ska få chansen att tala utifrån sig själv med både kropp och själ, om dennes historia, nuet och eventuell önskan om framtiden.

Om mig

Jag lever för att träna och utveckla mig själv och andra tillsammans med hästarna i livet. Mitt mål är att möta varje enskild individ på deras nivå och utveckla dem utifrån deras önskemål – en vision om att skapa en relation mellan häst och människa som balanserar i perfekt harmoni.

Jag, Isabella Hultgren, har följt mitt hjärtas väg för att hjälpa hästar och människor till djupare förståelse, starkare relationer, säkrare vardag och mer hållbar träning.

Jag föddes i Småland, närmare bestämt Eksjö, och har så länge jag kan minnas känt en stark dragningskraft till hästar. Som liten tjej började jag på ridskola med traditionell hästhantering och ridning som var helt på ryttarens villkor, ofta helt utan hänsyn till hästens naturliga beteende. Snabbt växte mitt intresse att utveckla relationen mellan häst och människa för att finna nyckeln till ömsesidig förståelse och harmoni.

Jag har alltid gått min egen väg, lyssnat till mitt hjärta, litat på den magkänsla jag fått till mig och på så vis har det lett mig in på den vägen som hästarna själva visat mig. Jag har byggt förtroende hos hästägare och på så vis fått arbeta med såväl ridskolehästar och privata tävlingshästar, som ohanterade unghästar och välridna dressyr- och hopphästar. Jag har studerat hästar och människor med både bättre och sämre relationer för att sedan ha fått utveckla dem tillsammans mot framgång. Möjligheten att få arbeta med så många olika hästar och deras individuella personligheter har utvecklat mitt sätt att se, bemöta och förstå dem, de visar alla en och samma sak – att de är så mycket mer än ”bara hästar”.

Jag har ägnat mycket tid åt att läsa litteratur och praktiserat olika teorier inom både modern och naturligt hästhantering, NH, djurkommunikation på olika nivåer, hästens anatomi, personlig utveckling, kommunikation, livskunskap, filosofi, psykologi m.m. Personer som inspirerar mig är bland andra Bent Branderup, Claus Ferdinand Hempfling, Alexander Nevzorov och Emelie Cajsdotter.

I april 2008 startade jag mitt företag Naturligtvisabella. Jag hade redan då åkt runt om i Sverige, från norr till söder, och hjälpt hästar och människor i olika discipliner med mycket goda resultat. Det var självklart för mig att fortsätta på den vägen mitt hjärta guidat mig på – tillsammans med hästar!

Idag är jag mest känd för mina speciella rörelseterapi 🙂